Islandsföredrag

Häromveckan var jag inbjuden till Naturum Getterön för att hålla ett föredrag om Island och dess bevingade invånare. I nästan två timmar berättade jag om min vistelse i landet sommaren 2011 och visade bilder av alla sorters fåglar och landskap från Island, kontrasternas land. Christopher Gullander, naturumvärd på Getterön tillika god vän till mig, skrev ett fint referat från kvällen som följer nedan.

En man, ett föredrag och ett land - en resa till Island


Igår kväll blev det helt plötsligt mörkt i Varberg. En onsdagskväll i början av oktober. Regnet öste ner. In kom en ung man med ljust hår och blå byxor: Peder Winding. Han laddade in sina bilder i min dator. Slog på projektorn och tog oss med på en resa till Island i bilder med landskap, vulkaner, varma källor, fåglar, storslagen natur och mycket mer. Han visade karaktärsarter för landet som strömand, isländsk rödspov, fjällripa och rödvingetrast. Inte minst fick publiken se många havslevande arter som tretåig mås, spetsbergsgrissla, lunnefågel, stormfågel och havssula bland mycket annat. En art som jag personligen fascinerades av under föredraget var den svartnäbbade islommen. Han visade en närbild på islommen med dess röda öga, den schackrutiga ryggen och den oerhört läckra halsboan. Alla i publiken rös av förtjusning. Peder hade lyckats fånga denna isländska karaktärsart till punkt och pricka. Han beskrev också hur det var att höra det ödesmättade lätet. Det var som att känna den isländska ödsligheten omfamna en.

Peder vistades i landet under en vecka. De bilade runt hela ön. Han lyckades sannerligen komma hem med ett ypperligt bildmaterial trots den korta vistelsen. Jag tror det var många i publiken som blev sugna på Island. Det räcker att se en strömand på bild och saken är biff. Eller vad säger ni?

LÄNK: Naturum Getteröns blogg: En man, ett föredrag och ett land – en resa till Island

Phylloscopus sibilatrix

Varje år längtar man tills man i slutet av april får höra grönsångarens svirrande läte i den spirande gröna bokskogen. Det låter nästan som ett mynt som snurrar mot en marmorskiva för att till slut lägga sig. Det är ett fantastiskt ljud som saknar riktigt motstycke. Kanske får man sedan syn på den lilla sångaren - en oerhört fin uppenbarelse. Tydligt gröntonad med ett rejält gult bröst och ett prydligt ögonbrynssteck. Så söt, så vacker. Och så plötsligt ser man näbbet öppna sig och myntet börja spinna. Det är sådant jag njuter av, stunderna med phylloscopus sibilatrix i en spirande grön bokskog i skiftet april-maj.

Gravanden

Direkt vid första varmluftsinbrottet återvänder de - gravänderna. Med sin brokiga men färgrika dräkt väcker de vårkänslor hos alla fågelskådare. De står där på de långgrunda stränderna och födosöker med näbben ner i dyn. Alternativt ligger de spelandes ute i vattnet. Hannen och honan höjer, sänker huvudet samtidigt som hannen visslar ett svishande sviiiis-sviiiiis-sviiiis. Gravanden är en medelstor, gåslik andfågel med långa vingar och djupa vingslag. Den har ett fantastiskt och brokigt utseende med sitt mörkt grönskimrande huvud, sin illröda näbb, sitt bruna bröstband och svarta vingpennor med små inslag av grönt. Det är verkligen en liten ädelsten bland änderna.

Uthyrd, inhyrd, utlasad

Från ett arbete för tidningen Arbetaren jag gjorde häromveckan. Jag skulle ta stämningsbilder på industriområdet Gåsebäck för att illustrera en artikel som handlade om de utsatta, extremerna i bemanningsbranschen. På Gåsebäck handlade det om en man som bodde borta från sin familj i en husvagn på industriområdet för att kunna arbeta så mycket som möjligt. Jag skulle på något sätt fånga stämningen i området. Här är resultatet! Länk till artikeln på webben.

Bildvisning på årsmöte

Under gårdagskvällen höll Kullabygdens Ornitologiska Förening (KOF) sitt årsmöte ute på Albertsgården, Norra Heljaröd. En mycket trevlig tillställning i den mysiga kaffestugan med goda hembakade kakor och härlig stämning. Jag var inte bara där i egenskap av KOF-medlem utan också inbjuden som bildvisare. Efter möte, fika och lotteri äntrade jag så scenen. I fyrtiofem minuter gav jag mina betraktelser och tankar kring det fantastiska vadarfågel-släktet. Jag visade bilder på allt ifrån strandskator till vadarsvalor via simsnäppor och svartsnäppor (bilden nederst) och lät folk tänka på vilka fantastiska varelser som evolutionen har skapat - fåglar med otroliga fjäderdräkter, myrspovar som kan flyga åtta dygn och 1100 mil non stop och näbbar anpassade helt och fullt efter födovalet.

Våren är kommen

Insträckande sånglärkor och ormvråkar, maniskt sjungande grönfinkar och talgoxar, bobyggande skator - våren är sannerligen kommen. Eller förvåren som jag nästan vill kalla den här tiden på året. En tid då inte riktigt själva vår-våren ännu har infunnit sig, men en tid då saker och ting vaknar till liv för att sedan tyvärr ofta få en back-lash i samband med något kortvarigt kalluftsinbrott. Ja, vi får se vad som händer. Förhoppningsvis rullar värmen och solen på. Idag en härlig vårdag med mycket vinter kvar i marken. Forsärla överflygande i hamnen liksom skärpiplärkor ute på Parapeten påminde en om detta.

Nordvästskånsk vinter

Häromdagen begav sig jag och min gode vän Klas ut på en tur längs Öresundskusten norr om Helsingborg. Vi möttes i ett kallt och småblåsigt Hittarp och vandrade norrut längs kusten till Domsten. Väldigt magert med fågel i tången längs Hittarpsrevet, tjugotalet starar drog runt, fem ängs- och två skärpip samt tre kärrsnäppor. Vandringen norrut inleddes i en helt tyst skog. I vakarna utanför trängdes många gräsänder med enstaka knölsvanar och ett gäng kanadagäss. Två snatteränder drog snabbt förbi norrut och vid en bäcks utlopp i havet stod en rödbena samt en kärrsnäppa. Snart kände vi båda hur snabbt vi kyldes ner och när vi anlände Domstens hamn var man ordentligt kall in på skinnet, trots underställ, varma byxor och många lager på överkroppen. Då var den öppna offentliga och (framförallt) uppvärmda toaletten i hamnen en riktig frälsning. In och värma sig och man klarade att vara ute en bra stund till. Kort efter uppvärmningen inne på toan ett span norröver från hamnen och i en vak ett par trehundra meter ut låg så en alkekung, mitt ibland trutar, knipor och småskrakar. Märkligt, häftigt, värmande. Vandring söderut och återfärd hemåt. Innan jag väl var hemma dock ett span efter trutar norr om Fria bad. Och visst, där stod den - en 3k vitvingad trut mitt i en trutflock ute på isflaken. Njöt lite av den vackra trutvagabonden innan man begav sig hemåt för lunch. Den senare avbröts dock abrupt av meddelandet att en vittrut hade setts nere i Norra hamnen. Snabbt iväg och titta på truten som bjöd på fantastiska observationer under dryga två timmar. Sen var man äntligen hemma och äntligen varm en längre period - så skönt efter en härlig dag i fantastiska nordvästskåne!